Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En far, en vördig gråhårsman, hvars hand
Den vilda björnen skulle hafva slickat,
Ni bragt till vanvett – onaturligt, gudlöst!
Säg, kunde väl min broder sådant lida,
En man, en prins, af honom upphöjd så?
Om himlen snart ej skickar englar ned,
Synbarligt dessa grofva brott att straffa,
Blir slutet detta:
Att menniskorna äta upp hvarandra,
Som hafvets rofdjur.
Fega stackare!
Din kind tar kindpust, och din panna skymf;
Du har ej ögon för att skilja mellan
Din ära och din skam; du känner ej,
Att endast dårar ömkan ha med bofvar,
Som straffas innan de ha brottet öfvat.
Hvar är din trumma? Franska fanor svaja
Uti vårt tröga land. Med fjädrad hjelm
Begynner re’n din baneman dig trotsa,
När du, din dygde-narr, helt stilla sitter
Och ropar: "ack, men hvarför gör han så?"
Du satan, spegla dig! Ej afgrundsfulhet
Ser så förfärlig ut på djefvulen,
Som på en qvinna.
O, din usla narr!
Vanartade, förvända väsen, blygs!
Antag ej vilddjursuppsyn! Gick det an
För mig att låta handen lyda blodet,
Så kunde den ha lust att slita köttet
Från dina ben! Men fast du är en djefvul,
Är qvinnoskapnaden likväl ditt värn.
Så modig du har blifvit nu!
Hvad nytt?
Ack, nådig’ herre, död är hertig Cornwall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
