Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag kom hit och hörde dig – som tallen
Att gapa tvang och släppa dig.
Ariel. Tack, herre!
Prosp. Om mer du knorrar, skall en ek jag klyfva
Och kila in dig i dess sega knutar,
Tilldess du tjutit der ett dussin vintrar.
Ariel. Förlåt mig, herre; jag vill gerna lyda
Och sköta mina andevärf beskedligt.
Prosp. Gör det, så är du fri om tvenne dagar.
Ariel. Det var ett ord utaf min ädle herre!
Hvad skall jag göra? Säg, hvad skall jag göra?
Prosp. Gå, antag skepnad af en vattunymf,
Men synlig blott för mig; osynlig annars
För hvarje öga. Gå, tag denna skepnad
Och kom igen i den. Fort, skynda dig!
(Ariel försvinner).
Vak upp, mitt kära barn! Du sofvit godt:
Vak upp!
Mir. Er underbara sagas ord
Mig söfde in.
Prosp. Bortskaka sömnen då;
Kom låt oss gå till slafven Caliban,
Som ännu aldrig gaf oss goda svar.
Mir. Det är en skurk; jag tål ej honom se.
Prosp. Vi kunna dock ej vara honom utan;
Han gör upp eld, han skaffar oss vår ved
Och tjenar oss i nyttiga bestyr. –
Hollah! Slaf! Caliban! Du jordklump, svara!
Cal. (Utanföre). Det är tillräckligt ved derinne.
Prosp. Kom!
Kom, säger jag! Du skall få annat göra;
Kom fram, sköldpadda! Nå?
(Ariel kommer tillbaka i en vattunymfs gestalt).
Du sköna syn! Min fagre Ariel,
Hör hvad jag hviskar.[1]
Ariel. Det skall ske, min herre. (Försvinner).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
