Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosp. Giftiga kräk, af sjelfva satan aflad
Med din fördömda mor, kom fram!
Cal. Så giftig dagg, som någonsin min mor
Strök med korpvinge bort från ruttet kärr,
Må droppa på er! Må sydvesten blåsa[2]
Och täcka er från topp till tå med sårnad!
Prosp. För dessa ord, det kan du lita på,
Skall du i natt få kramp; för håll och stygn
Skall knappt du kunna andas. Gastar skola,
Så länge de om natten få husera,
På dig sig öfva flinkt. Du skall bli nupen
Så tätt som hål i honungskakan finnas,
Och hvarje nypning värre stickas skall,
Än bien, som den byggt.
Cal. Nu vill jag äta middag! Denna ö
Är min, ett arf af Sycorax, min mor.
Du röfvat från mig den; när först du kom,
Du smekte mig och kjelade och gaf mig
Bärsafter, lärde mig att säga namnen
Uppå det större ljuset och det mindre,
Som brinna dag och natt. Då höll jag af dig
Och viste dig allt nyttigt här på ön,
Surbrunnar, källor, bördig mark och mager.
Ve mig, som gjorde det!
Må alla Sycorax’ trollbytingar,
Tordyflar, paddor, flädermöss er pina!
Fler undersåter har du ej, än mig,
Som fordom var min egen kung; och nu
Inspärrar du mig här i hårda klippan
Och herrskar ensam öfver hela ön.
Prosp. Lögnfulle slaf, som blott för stryk är känslig,
Men ej för godhet! Jag har dig behandlat
Med mensklighet, du skarn, och hyst dig in
Uti min egen cell, tills du försökte
Min dotters ära skända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
