Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cæs. Hvem är den mannen?
Brut. Det en spåman är,
Som varnar dig för Idus Martii.
Cæs. Haf honom fram och låt mig se hans anlet.
Casc. Kom fram ur trängseln, karl, och se på Cæsar.
Cæs. Hvad säger du mig nu? Säg om igen.
Spåm. Tag dig i akt för Idus Martii.
Cæs. En dröummare! Låt honom gå. – Kom nu.
Cass. Går du ej med och ser på hur det kapplöps?
Brut. Till lek står ej min håg. Mig brister något
Utaf Antonii muntra liflighet.
Låt mig ej hindra dig i dina nöjen;
Jag lemnar dig.
Cass. Brutus, jag har betraktat dig en tid:
Jag saknar i din blick den öppenhet,
Det vänskapsuttryck jag var van att se der.
För sträft, för kallt, behandlar du en vän,
Som älskar dig.
Brut. Bedrag dig icke, Cassius.
Om jag min blick och panna har beslöjat,
Så vänder jag min uppsyns oro blott
Emot mig sjelf. Jag länge plågats har
Af lidelser, som kämpa med hvarandra,
Tankar, som angå mig och ingen annan,
Och kanske kasta skugga på mitt väsen.
Men det må ej bekymra mina vänner,
Bland hvilkas antal, Cassius, du är en;
Tyd ej min köld på annat sätt än så:
"Den stackars Brutus, med sig sjelf i krig,
Förgäter vänlighetens sken mot andra."
Cass. Då har jag mycket missförstått ditt lynne
Och derför djupt uti mitt bröst begrafvit
Tankar af mycken vigt, djuptänkta planer.
Säg, Brutus, kan du se ditt anlete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
