Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så som du ser oss, af vår bragd att döma
Och våra händer; men du ser blott handen
Och detta mordvärf, som den har bedrifvit
Du ser ej hjertat, som är fullt af ömkan.
Ja, ömkan öfver Roms förnedringstillstånd –
Eld qväfver eld, och ömkan qväfver ömkan –
Har detta dåd mot Cæsar gjort. – För dig
Ha våra svärd ej uddar, min Antonius.
Vår öppna famn, trots detta ondskans värf,
Och våra hjertan, varma som en broders,
Mottaga dig nu här med vänlig ömhet
Och fullt förtroende och redlig aktning.
Cass. Din röst skall gälla lika högt som någons,
När nya värdigheter delas ut.
Brut. Var tålig blott till dess vi lugnat mängden,
Som är utom sig utaf skräck; och sedan
Skall jag dig gifva skäl, hvi jag, som höll
I sjelfva mordets stund vår Cæesar kär,
Har handlat så.
Ant. Din visdom är mig känd. –
Gif mig nu edra blodbestänkta händer.
Först, Marcus Brutus, vill jag skaka din:
Se’n tager jag din hand, o Cajus Cassius!
Så, Decius Brutus, din! Och din, Metellus!
Din, Cinna! Och, min tappre Casca,[1] din!
Sist – men ej sist i vänskap – din, Trebonius! –
J ädle herrar, ack, hvad skall jag säga?
Nu står förtroendet till mig så slipprigt,
Att ett utaf de tvenne leda namnen
"Feg" eller "smickrare" kan gifvas mig.
O, det är sant att jag dig älskat, Cæsar!
Om nu din ande skådar ned på oss,
Skall det ej, mer än döden, gräma dig
Att se hur din Antonius mäklar fred
Och trycker dessa blodbestänkta händer,
Du ädlaste bland män, bredvid ditt lik?
Ack, om jag hade lika många ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
