Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som du har sår; och gråtande så stridt
Som dessa spruta fram ditt blod! – Det skulle
Långt bättre passa mig, än träda samman
Till vänligt tal med dina fiender!
Förlåt mig, Julius! – Ädla villbråd, här,
Här blef du snärjd; här föll du, och här stod
Den jägarskara som dig jagat, märkt
Med mordets vedermälen, purpurfärgad
Uti ditt blod! O verld! O, du var parken
För denna kronhjort; ja, han var i sanning,
O verld, din krona! Huru lik ett högdjur,
Af många furstar fäldt, du ligger här!
Cass. Marcus Antonius! –
Ant. O, förlåt mig, Cassius!
Så säga sjelfva Cæsars fiender;
Utaf en vän är det ej mycket sagdt.
Cass. Jag klandrar ej att så du prisar Cæsar,
Men hvad förbund vill du väl ha med oss?
Vill du bland våra vänner räknas, eller
Att vi gå fram vår väg förutan dig?
Ant. Mitt handslag gaf jag er; men blef ju ryckt
Ifrån mitt mål, då jag såg ned på Cæsar.
Vän är jag med er alla, älskar alla,
I hopp att J mig sägen hvarföre
Och hvari Cæsar farlig var.
Brut. Ja annars
Uppfördes här ett vildars skådespel.
De skäl vi äga ha så mycken vigt,
Att, vore du ock Cæsars son, Antonius,
Du skulle bli förnöjd.
Ant. Mer vill jag icke.
Nu beder jag er endast om den gunst,
Att få på torget ställa ut hans lik
Och, som en vän det höfves, från tribunen
Ett liktal hålla.
Brut. Ja, det må du göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
