Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ant. Ett ord af Cæsar skulle än i går
Vägt upp en verld; nu ligger han dock der,
Och ingen är så usel att han nu
För honom bugar sig. Ack, gode vänner,
Om jag så sinnad vore, att jag ville
Uppreta edra hjertan, edra lynnen
Till raseri och uppror, skulle jag
Förnärma Cassius och förnärma Brutus,
Som äro – J det veten – ärans män.
Men jag vill ej förnärma dem. Jag ville
Långt snarare förnärma denna döde,
Förnärma mig och er, än att jag skulle
Förgripa mig på slika ärans män.
Men här har jag ett pergament med Cæsars
Signet bekräftadt – i hans rum jag fann det –
Det är hans testamente. Menigheten
Skulle blott höra Cæsars testamente! –
Som jag – förlåt mig – ej vill läsa upp –
Då gick den straxt att kyssa Cæsars sår
Och doppa kläden i hans helga blod
Och tigga sig ett hår af hans till hågkomst
Och i sin sista vilja, döende,
Det lemna som en kostbar arfvedel
Åt sina efterkommande.
4 Borg. Vi vilje
Hans testamente höra. Läs, Antonius!
Flere borg. Ja, testamentet! Cæsars testamente!
Ant. Haf tålamod, god’ vänner! Ej jag törs
Uppläsa det; ni borde ej få veta
Hur högeligen Cæsar älskat er:
Ni ä’ ju icke stock och sten, men menskor,
Och får ni höra Cæsars testamente,
Så blir ni utom er, ja riktigt galna,
Det är rätt godt att ni ej vet utaf
Att han till sina arfvingar er gjort,
Ty visste ni – ack, ack, då gick det galet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
