- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tolfte bandet /
51

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Flere borg. Läs upp, läs upp hans testamente här!
Vi vilja höra’t: Cæsars testamente!


Ant. Nå, sakta, sakta! Tålamod en stund!
Jag har förgått mig, då jag nämnde det.
Jag räds jag kränker dessa ärans män,
Hvars dolkar mördat Cæsar; ja, det räds jag.


4 Borg. Förrädare och inga ärans män!


Flere borg. Läs upp hans testamente! Testamentet!


2 Borg. De voro nidingar och mördare!
Läs upp hans testamente.


Ant. Då tvingar ni mig ju att läsa upp det.
Slå då en ring kring Cæsars lik och låt
Mig visa den, som gjorde testamentet.
Skall jag gå ned? Jag har väl lof dertill?


Flere borg. Kom ned!


2 Borg.         Stig ned!


3 Borg.                 Ja, du har lof dertill.


(Antonius stiger ned ur talarstolen).

4 Borg. I ring, i ring!


1 Borg. Gå bort från båren! Undan ifrån liket!


2 Borg. Plats för Antonius, den ädle mannen!


Ant. Nå, trängs ej så ikring mig; längre undan!


Flere Borg. Ur vägen, maka åt er och gif rum.


Ant. Om nu J hafven tårar, varen redo
Att gjuta dem. J kännen allesamman
Den manteln här. Ännu jag mins rätt väl
Den första gången Cæsar tog den på sig.
Det var en sommarafton i hans tält
Den dagen som han Nervierna slog.
Se, här flög Cassii dolk igenom den!
Se, hvilket hål den ilskna Casca gjorde!
Här gick hans älskling Bruti dolkstöt fram,
Och då han drog sitt mordjern ut igen,
Märk huru Cæsars hjertblod följde efter
Liksom det flugit utom dörrn att se
Om äfven Brutus knackade så omildt,
Ty Brutus, vet ni ju, var Cæsars engel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:50:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/l/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free