Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brut. Så sant ni är en Romare, säg sanning!
Mess. Bär då som Romare hvad sant jag säger,
Ty hon är död, och på ett sällsamt vis.
Brut. Farväl då, Portia! –
Vi måste alla en gång dö, Messala;
Den tanken att hon en gång skulle dö
Har skänkt mig kraft att bära sorgen nu.
Mess. Så bära store män en stor förlust.
Cass. Ja, konsten känner jag så väl som ni,
Men min natur stod icke ut dermed.
Brut. Nu till de värf, som lefva! – Nå hvad tycks
Om att marschera rakt emot Philippi?
Cass. Jag tror ej det är bra.
Brut. Ditt skäl?
Cass. Är detta:
Bäst är att fienden får söka oss;
Då tömmer han sin skatt, uttröttar knekten
Och gör sig omak, medan vi, som rastat,
Ha hvila, mod och kraft till vårt försvar.
Brut. De goda skälen vika för de bättre.
Landtfolket häremellan och Philippi
Har blott af nödtvång blifvit våra vänner;
De ha med knot betalat sina skatter.
Om fienden bland dem får tåga fram,
Så värfvar han bland dem och kommer på oss
Manstarkare, stridslysten och förfriskad.
Från denna fördel blir han skuren af,
Om vid Philippi vi anfalla honom
Med detta folk bakom oss.
Cass. Hör mig, Brutus!
Brut. Ursäkta mig! – Dessutom bör du märka,
Att vi ha strängt anlitat våra vänner;
Vår här är bräddfull nu, vår sak är mogen;
Fiendens styrka växer dagligen,
Vi stå på höjden, färdiga att nedgå.
Det ges en ebb och flod i menskors öden;
Begagnad, leder floden fram till lyckan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
