Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillhöra mig. Så, spela nu din roll
Med hög förställningskonst och ge den skenet
Af tro och sanning.
Håll! Ni retar mig.
Åh ja, rätt bra; dock kan ni göra’t bättre.
Ha! Vid mitt svärd —
Och sköld: — det blir allt bättre,
Men ännu ej det bästa. — Charmiana,
Se huru ståtligt Romas Herkules
Kan rasa och gå på!
Farväl, min fru.
Min artigaste herre, — än ett ord:
Vi måste skiljas, — nej, det var det icke —
Vi älskade hvarann, — nej, det ej heller —
Det vet ni nog: — hvad skulle jag nu säga? —
Min glömska börjar bli en sann Antonius,
Jag nästan glömmer allt!
Om ej ers höghet
Sjelf hade dårskapen till slaf, jag trodde
Ni vore sjelfva dårskapen.
Det är
Ett arbete att digna vid, att bära
En sådan dårskap, och så tätt vid hjertat,
Som jag bär denna. Men förlåt mig, herre;
Ty sjelfva lifvet dödar mig, om icke
Det blickar ömt på er. Er kallar äran;
Var derför döf för min fåfänga dårskap,
Och alla gudar skydde er! Må segern
Ert svärd bekransa, och en villig medgång
Strö blommor för er fot.
Kom, låt oss gå!
Skilsmässan flyr och dröjer på en gång.
Du stannar här och följer dock med mig,
Jag seglar bort och stannar dock hos dig.
Kom! (De gå).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
