Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ser ni, Lepidus, och finner sjelf,
Att Cæsar ej det felet har att hata
En stor medtäflare. Ifrån Egypten
Berättas, att han fiskar, dricker, frossar
Till ljusan dag, är ej mer man än sjelfva
Cleopatra, ej heller hon mer qvinna
Än han är sjelf. Han talte knappt vid buden,
Han tänkte knappt på sina embetsbröder.
I honom kan ni se ett sammandrag
Af alla menskors fel.
Jag tror dock ej, att han har fel tillräckligt
Att allt det goda, som han har, fördunkla;
Hans fel, likt himlens stjernor, tindra klart
I kolsvart midnatt; ärfda snarare
Än sjelfförvärfda; oundvikliga
Långt mer än valda fritt.
Ni är för mild.
Om vi ock medge, att det ej är orätt
Att tumla sig i Ptolomæi säng,
Att ge ett rike för en glädjestund,
Att sitta mellan skål och vägg med slafvar,
Att midt på ljusa dagen ragla kring
På torg och gator och sig ge i slagsmål
Med snuskigt pack: om det ock passar honom —
Och den skall vara underligt beskaffad,
Som sådant ej befläckar — är han dock
Ej utan skuld, då hans lättsinnighet
Fördnabblar våra bördor. Om han fyllde
Med vällust sina fria stunder blott,
Fick vämjelse och merglös kropp tillslut
Betala det. Men spilla sådan tid,
Som trummar honom bort från skämt och löjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
