Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Charm.
Och hvarför det, min drottning?
Att jag må sofva bort den tidens svalg,
Då min Antonius borta är.
Ni tänker
På honom alltför tidt.
Förräderska!
Det tror jag icke att jag är, min drottning.
Mardianus, du eunuck!
Hvad är ers höghets nådiga befallning?
Ej nu att sjunga; mig behagar intet
Af en eunuck; det lyckligt är för dig,
Att, då du ej har merg, din lösta tanke
Ej ur Egypten flyr. — Har du passioner?
Ja, nådiga furstinna.
Verkligen?
Ej verkligen, ty jag kan intet göra,
Som ej i verk och gerning ärbart är;
Men jag har fantasi och anar stundom
Hvad Mars för Venus var.
O Charmiana!
Hvar är han, tror du? Står han eller sitter?
Månntro han går? Ar han till häst kanhända?
Ack, sälla häst, som får Antonius bära!
Var stolt, du häst! Ty vet du hvem du bär?
Jo, halfva verldens Atlas, mensklighetens
Beskydd och hjelm. — Nu för sig sjelf han hviskar:
”Hvar är min orm ifrån den gamla Nilen?”
Ty så han kallar mig. Nu njuter jag
Af söta, söta giftet; — tänk på mig,
Som svartbränd är af Phoebi kärleksstygn
Och djupt af tiden fårad. Store Cæsar
Med höga pannan, då du var i landet,
Då var jag värd en kung; Pompejus sjelf
Rotfästade sitt öga på min panna,
Lät blicken kasta ankar der och dog
Utaf sitt eget lifs beskådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
