Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig tillhör hafvet, och mitt välde växer
Nymånen likt; jag ser i hoppet redan
Dess rundel fylla sig. Marcus Antonius,
Som frossar i Egypten, lär ej kriga
Mer utom hus, och Cæsar vinner mynt
Der hjertan han förlorar; Lepidus
Dem båda smickrar, smickrad sjelf af båda,
Men älskar ingendera; ingen heller
På honom tänker.
Lepidus och Cæsar
Ha begge framryckt med en väldig härsmakt.
Lögn! Hvem har sagt det?
Det har Silvius sagt.
Han drömmer. Begge vänta nu i Rom
På Marcus Antonius, det vet jag säkert. —
Må alla kärleksretelser nu krydda,
Lystna Cleopatra, din bleka läpp!
Trolldom och fägring höja lustans yrsel;
En här af gästabud den frossarn fjettre
Och hålle hjernan i ett ständigt ångbad!
Epikureiska kockar hetse flitigt
Med skarpa såsers retelse hans matlust,
Att sömn och frosseri i Lethens glömska
Hans heder söfva må! — Se Varrius! Nå?
Hvad jag att säga har, är visst och säkert:
Antonius väntas stundligen till Rom;
Han kunde hunnit resa mycket längre
På lika tid. —
Åt mycket mindre nyhet
Jag heldre örat lånt. — Jag trodde aldrig
Den kärleks-frossarn skulle pansra sig
För sådan ringa strid; hans krigar-ära
Är dubbel mot de andras; högre stige
Vår sjelfförtröstan, då vårt lilla örlig
Ur älskarinnans sköte rycka kan
Den aldrig mättade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
