Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 1 - Antonius och Cleopatra. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menas.
Jag tror dock aldrig,
Att Cæsar och Antonius mötas vänligt.
Hans hustru gjorde Cæsar stor förtret,
Hans broder förde krig mot honom; dock
Ej retad af Antonius, det jag tror.
Jag vet dock ej, om ej ett mindre hat
Kan gifva vika för ett större, Menas.
Om vi ej mot dem alla reste oss,
Så skulle snart de kifva sinsemellan,
Ty de ha gett hvarandra orsak nog
Att draga svärden; men om skräck för oss
Hopkittar deras tvedrägt och förbinder
Det som sig skiljt åt, veta vi ej än.
Ske våra gudars vilja! Derpå hänger
Vårt lif, att man med styrka glafven svänger.
Kom, Menas. (De gå).
Hör, Enobarbus, ädelt vore det
Och värdigt er, att öfvertala fältherrn
Till mildt och vänligt samtal.
Han skall tala
Sig likt och värdigt. Retar Cæsar honom,
Må Antonius blicka öfver Cæsars hufvud
Och tala högt som Mars. Vid Jupiter,
Om jag Antonii skägg på hakan bure,
Ej klipptes det i dag!
Nu är ej tid
Till enskild tvist.
Hvar tid är tjenlig nog
För det, som blifver framfödt under den.
Det ringa må dock vika för ett större.
Nej, icke om det ringa kommer först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
