Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som det i sådant fall min heder anstår
Att förödmjuka sig.
Ett ädelt ord!
Om er behagar, drif nu icke längre
Misshälligheten; att den platt förgäta,
Det är att minnas att den nöd, som hotar,
Försoning bjuder.
Värdigt sagdt, Mæcenas!
Du är allenast krigsman; håll dig tyst.
Du förolämpar; håll dig derför tyst.
Jag klandrar ej så mycket innehållet
Som sättet i hans tal. Det är ej möjligt,
Att vi på längd bli vänner, vi, så skilda
I ord och verk. Men visste jag ett jernband,
Som sammanhölle oss, jag sökte det
Från verldens ena ända till den andra.
Tillåt mig, Cæsar, —
Tala, min Agrippa.
Du har en syster å din moders sida,
Den herrliga Octavia, och Antonius
Är enkling nu.
Säg icke det, Agrippa;
Cleopatra, om nu hon hörde dig,
Med rätta förebrådde dig din brådska.
Jag har ej gift mig, Cæsar: låt mig höra
Agrippa tala vidare.
Att hålla er i en beständig vänskap,
Att broderligt förena edra hjertan
Med oupplösligt band, Antonius tage
Octavia till gemål, hvars skönhet kräfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
