Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till make ingen sämre än den bästa,
Och hvars behag och dygder öfvergå
Allt hvad som sägas kan. Med er förmälning
Skall allt det lilla split, som nu tycks stort,
Och all den stora fruktan, som oss hotar,
Tillintetgöras; sanning bli som sagor,
Då hälften dikt är sanning nu: och hon
Skall binda all er kärlek, allas kärlek
Tillhop med sin till er. Förlåt mitt tal:
En utstuderad, ej en flygtig tanke,
Af pligten öfvertänkt.
Vill Cæsar tala?
Ej förr’n han erfar hur Antonius tager
Hvad re’n är sagdt.
Hvad makt har då Agrippa
Att stå vid sina ord, ifall jag säger:
”Må gjordt, Agrippa!”
Cæsars makt och hans
Makt öfver Octavia.
Måtte aldrig jag,
Vid detta tillbud med så vackert anlet,
Om hinder drömma! — Gif mig då din hand;
Befrämja detta freds-värf. Hädanefter
Ett brodershjerta styre vårt förbund
Och våra stora anslag!
Der är handen.
Jag skänker dig en syster, den jag älskat
Som ingen broder förr. Nu hennes lif
Förene våra land och hjertan; aldrig
Vår vänskap flykte mer!
Nå, lycka till!
Jag tänkte ej att strida mot Pompejus,
Ty mycken artighet han slöst på mig
Helt nyligen: jag tackar honom först,
Att ej mitt minne må för mycket klandras;
Se’n manar jag till strid.
Oss kallar tiden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
