Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att bättre vore han blef hennes gäst;
Det bad hon om. Vår artige Antonius,
Af hvilken ingen qvinna hört ett nej,
Kom dit, med skägget tio gånger putsadt,
Och fick betala laget med sitt hjerta,
Fast blott hans öga njöt.
Förtrollerska!
Hon tvang ju sjelfva Cæsars svärd till hvila;
Han plöjde, och hon skördade.
En gång
Såg jag på allmän gata henne hoppa
Ett par tjog steg; när hon andtruten blifvit,
Så talte hon och flämtade så ljuft,
Att obehagligt blef behagligt genast
Och kraft framandades ur andlösheten.
Antonius får nödvändigt lemna henne!
Aldrig! Det gör han ej! Ej åldern mäktar
Förvandla henne eller vanan minska
De tusen nya retelsers behag;
Ty andra qvinnor mätta de begär,
Som de ha väckt, men hon uppväcker hunger
Ju mer hon mättar. Intet är så lågt
Som hon ej adlar, och de helga prester
Välsigna henne då hon njuter vildt.
Om oskuld, vett och skönhet kunna fängsla
Antonii hjerta, är Octavia visst
En salig lott åt honom.
Låt oss gå. —
Ni, bästa Enobarbus, blif min gäst
Så länge ni är här.
Jag tackar ödmjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
