Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Budb.
Jag springer —
Hvad vill ni, nådig’ fru? Ej ondt jag gjort. (Går).
Min nådiga furstinna, sansa er!
Oskyldig mannen är.
Från åskans vigg befriar ingen oskuld. —
Egypten, sjunk i Niln! Hvart menlöst kräk
Förvandle sig till orm! — För slafven åter;
Jag biter honom ej, fast jag är galen.
Han törs ej komma.
Jag skall icke röra’n.
Min hand förnedrad blef, i det den slog
En ringare än jag, då sjelf jag gifvit
Anledningen dertill. — Kom hit, min vän!
(Budbäraren kommer tillbaka).
Väl är det lofligt, men dock aldrig godt
Att ondt förkunna. Må ett ljufligt budskap
Af tusen munnar föras fram; ett elakt
Sig sjelf förkunne, när dess smärta käns.
Jag gjort min pligt, furstinna.
Är han gift?
Jag kan dig mer ej hata, än jag gör,
För än ett ja.
Furstinna, han är gift.
Dig straffe gudarna! Du blir dervid?
Skall jag då ljuga?
Ack, att du gjorde det, om också hälften
Af mitt Egypten blefve dränkt och gjordt
Till pöl åt fjällbetäckta drakar! Gå!
Om ock du vore skön som en Narcissus,
För mig är du dock vidrig. Han är gift?
Förlåt mig, höga drottning, —
Han är gift?
Förtörnas ej; sjelf vill jag ej förtörna.
Att straffa mig för hvad ni sjelf befaller,
Är orättvist. Han är Octavias make.
O att hans fel skall göra dig till bof,
Som icke är det! — Vet du säkert? — Gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
