Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cæs.
Och hvad som följer,
Om lyckan längre frestas.
Ni mig bjuder
Sicilien och Sardinien, och jag skall
Befria sjön från röfvare och sända
Spannmål till Rom. Om jag går in på det,
Så skiljas vi med hakfritt svärd och bära
Vår sköld oskadad hem.
Det är vårt anbud.
Vet då,
Att jag kom hit, beredd att taga an
Ert tillbud; men Antonius mig förledde
Till någon häftighet. — Fastän jag mister
Mitt loford, då jag sjelf det ger, så vet,
Att, när er bror och Cæsar förde krig,
Er moder till Sicilien kom och fann
Der gästfrihet.
Det har jag hört, Pompejus,
Och är betänkt på ärlig tack och heder,
Som jag er skyldig blifvit.
Gif mig handen;
Jag trodde ej, att här vi skulle råkas.
En bädd är mjuk i östern; jag er tackar,
Som kallat mig tillbaka förr’n jag ämnat;
Jag vann derpå.
Ni har förändrat er,
Se’n sist jag såg er.
Ej jag vet så noga
Hvad siffror ödet ristat på min panna;
Men i mitt bröst skall det ej tränga in,
Mitt hjerta till att kufva.
Var välkommen!
Jag tror er, Lepidus. — Det är då afgjordt!
Nu borde vår förlikning sättas upp
Och underskrifvas.
Det skall genast ske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
