Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enob.
Pompeji sak är uppgjord. Han har rest,
De andra skrifva än. Octavia gråter
För det att han skall resa bort från Rom;
Cæsar bedröfvad är, och Lepidus,
Så säger Menas, lider utaf bleksot,
Allt sedan han kalasade ombord.
En ädel man, den Lepidus!
En utsökt herre! Så han älskar Cæsar!
Ja, och hur ömt han tillber sin Antonius!
Cæsar? — Den mensklighetens Jupiter!
Antonius se’n? — Gud öfver Jupiter!
Hur? Cæsar? Ack, den oförliknelige!
Antonius! Ack, du Phoenix från Arabien!
Om ni vill prisa Cæsar, så säg Cæsar;
Ej mer!
Ja, begge höljde han med ymnigt lof.
Han älskar Cæsar mest; men ock Antonius.
Ha! hjerta, tunga, pensel, skrift och dikt
Ej tänka, tala, teckna, sjunga kan
Hans kärlek till Antonius. Men till Cæsar?
Fall ned, fall ned, var stum!
Han älskar båda.
Hans vingar äro de, tordyfveln han. —
(Trumpetskall höres).
Så,
Det är till häst! — Farväl, min vän Agrippa!
God lycka, ädle krigsman, och farväl!
Ej mera, herre!
En stor del af mig sjelf ni tar ifrån mig,
Se mig i henne. — Syster, blif en maka
Så som mitt hjerta tänker dig, och så
Som jag kan våga gå i helig borgen
Att du skall bli. Och, ädlaste Antonius,
Låt icke denna oskuld, som är satt
Emellan oss som murbruk åt vår kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
