Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. IV, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTOKlUS OCH CLEOPATRA. IV, 12.
89
TOLFTE SCENEN.
Sammastädes. Ett annat rmmm.
(AKTONHIS och Euos).
Ant. Eros, ser du mig än?
Eros. Ja, ädle herre.
Ant. Man ser ett moln, helt likt en drake, stumidom;
Stundom en duastbild, lik en björn, ett lejon,
Ett tormmbekransadt slott, en tvärbrant klippa,
Ett kantigt berg, en blå och långsträckt udde
Med träd uppå, som nicka utåt verlden -
Alitsam mans luft. Du såg ju dessa syner,
En dunkel skymnings skuggspel?
Eros. Ja, min herre.
Ant. ilvad nyss var häst, försvinner i en blink,
Ett drifmoln gör det ourskiljeligt
Som vatten är i vatten.
Eros. Ja, så är det.
Ant. Min goda Eros, nu din höfding är
En sådan kropp: här står Antonius, ser dn,
Men denna skepnad kan han ej behålla.
Jag förde detta kriget för Egypten;
Och drottningen, hvars hjerta, som jag trodde,
Tillhörde mig, för det hon hade mitt,
Vid hvilket, medan det var umitt, förentes
Miljoner andra, nu förspillda - hon,
Hon spelte falskt och spelte bort min ära,
Min ovän C~sar till triumf! -
Nej, gmåt ej, goda Eros; vi ha qvar
Oss sjelfva för att döda oss.
(MAEDmANUs kommer).
Den falska!
Hon stulit har mitt sväm’d.
Mard.
Ack nej, Antonius!
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
