Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. IV, 12 - Antonius och Cleopatra. IV, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ANTONIUS OCH CLEOPATRA. IV, 13.
Diom. Hör hit då! Fältherrns vakt! Kom, vakt! Hör hit!
Er herre kallar, kom!
(Några af vakten komma).
Ant. Bär mig, god’ vänner, till Cleopatra;
Det är den sista tjenst, jag ber er om.
1 Sold. Ve öfver oss, att ni ej öfverlefver
Oss alla edra trogna tjenare!
Alla. 0, hvilken somgens dag!
Ant. Nej, mina vänner,
Att se er sörja så, - den glädjen bör
Ej ödet ha. "Välkomumen" säg åt allt
Som vill oss strafl’a, så blir ödet straffadt
Då vi Imelt lätt det bära. Lyft mig upp!
Jag har er ofta vägledt, bär mig nu;
Tack, tack för allt! (De bära ut A1~TONIus).
TRETTONDE SCENEN.
- Sammastädes. En mausolé.
(CLEOPATRA, CuAanrA~A och IRAs ofvantill i det inre af
mausolén).
Cleop. Nej, Charmiana, jag vill aldrig hän!
Charm. Låt trösta er, umin drottning!
Cleop.
Välkommet är mig hvarje fasans under,
Men tröst föraktar jag. Min smärtas mått
Bör passa till sin orsak, vara stor
Som det, som vållat den. - Säg, är han död?
Diom. Ej än; men döden hyllar öfver honom. -
Se, der på andra sidan mausolén
Frambärs han utaf vakten.
Nej, jag vill ej.
(AKTONHIS bäres in af vakten).
Cleop. 0 du sol,
Förbränn din stora sfer! Förmörkad stånde
Den vanskeliga veriden! - 0 Antonius,
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
