Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ni lägger verlden allt för tungt på hjertat;
Man mister henne, om man grubblar mycket.
I sanning, ni är underbart förändrad!
Ant. För mig är verlden verlden blott, Graziano,
En skådeplats, der hvar en har sin roll,
Och min är sorglig.
Graz. Låt mig spela narren!
Med lust och fröjd må skrynklorna då komma;
Må lefvern heldre glödgad bli af vin,
Än hjertat isadt af bekymrens suckar.
Skall den, hvars blod är varmt, väl sitta der
Lik farfar sin af alabaster huggen?
Och sofva vakande, och få sig gulsot
Af trumpenhet? Nej nej, Antonio,
Jag är din vän; hör hur min vänskap talar.
Det finnes menskor, hvilkas panna jemt,
Liksom en pöl, har samma öfverdrag,
Och som en envis tystnad bibehålla
I afsigt att förvärfva sig ett sken
Af visdom, vigt och djup betänksamhet,
Som om man sade: ”Jag är herr Orakel,
Och har jag öppnat mun, får ingen knysta.”
O, min Antonio, jag känner mången,
Som endast derför att han intet säger
Anses för vis, och som, det vet jag säkert,
Ifall han talte, skulle bringa folk,
Som hörde det, i den fördömelsen
Att säga ett: ”du dåre!” till sin broder.
En ann’ gång skall jag säga mer om detta;
Men fiska ej med svårmods-kroken efter
Den der narr-simpan, det der usla skenet.
Lorenzo, kom! – Farväl emellertid; –
”I eftermiddag slutas min predikan.”
Lor. Nå väl, vi lemna er tills det blir middag. –
Sjelf lär jag väl på detta sätt bli räknad
Ibland de stumma visa männen, ty
Graziano tar ju ständigt från mig ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
