Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, om min fars uppfinning ej mig band
Och tvang mig att som maka lemna mig
Åt den som får mig på det sätt jag sagt;
Då stode ni, ryktbara prins, så högt
Som någon utaf dem, jag hittills skådat,
Uti min gunst.
Mar. Det tackar jag er för.
Jag ber, ledsaga mig till skrinen nu,
Att pröfva lyckan der. Vid denna sabel,
Som fällt en Sophi och en persisk furste,
Och somn har vunnit trenne slagtningar
Utaf sultanen Soliman – jag ville
Det bistraste bland ögon ljunga ned,
Den största hjeltesjäl i verlden trotsa,
Ifrån björninnan rycka hennes ungar,
Ja håna lejon rytande af svält,
För att dig vinna, fröken. Men, o ve!
När Herkules och Lichas spela tärning
Om hvem som är den tappraste, så kan
Den svaga handen slå det högsta kastet.
Så blir Alcides af sin page besegrad,
Och så kan jag, ledd af den blinda lyckan,
Förlora hvad en sämre kanske vinner
Och dö af grämelse.
Port. Ni måste taga
Hvad ödet ger; ej välja eller ock
Förut gå ed: "att, om ni väljer orätt,
Ej nånsin tala med en qvinna mer
Ett ord om giftermål." Betänk er derför.
Mar. Jag skall ej heller. Alltså, friskt till verket!
Port. Till templet först; på eftermiddagen
Afgörs ert öde.
Mar. Lycka, styr mitt val,
Som ger mig himlar eller afgrundsqval! (De gå).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
