Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA SCENEN.
Venedig. En gata.
(LANCELOT GOBBO kommer).
Lanc. Visserligen, mitt samvete tillåter mig nog att jag
rymmer ifrån den här Juden, husbond’ min. Den lede
fienden rycker mig i armen och frestar mig och säger:
"Gobbo, Lancelot Gobbo, kära Lancelot," eller "kära Gobbo,"
eller "kära Lancelot Gobbo, nyttja dina ben, tag ett skutt
och spring din väg!" Mitt samvete säger: "nej, akta dig,
min ärliga Lancelot; akta dig, min ärliga Gobbo," eller,
som förut är sagdt, "min ärliga Lancelot Gobbo; löp inte,
håll dig för god att ta till benen." Godt; den högst
oförsagde lede fienden ber mig packa mig utaf; "marsch!"
säger den lede fienden; "för Guds skull, gå!" säger den lede
fienden: "visa att du är karl, och spring!" säger den lede
fienden. Godt; mitt samvete faller mitt hjerta om halsen
och säger helt visligen åt mig: "min ärlige vän Lancelot,
du är en hederlig mans son," – eller rättare en hederlig
qvinnas son, ty i sjelfva verket så var det något kuriöst
med far min, någonting otrefligt, han hade en viss bismak
– Godt; mitt samvete säger: "Lancelot, rör dig icke ur
fläcken!" "Rör på dig!" säger den lede fienden; "rör dig
icke ur fläcken!" säger mitt samvete. – "Samvete," säger
jag, "ditt råd är godt." "Lede fiende," säger jag, "ditt råd
är godt." Följer jag nu mitt samvete, så blir jag qvar
hos Juden, som, Gud förlåte mig, är en slags satan! Och
rymmer jag bort ifrån Juden, så lyder jag den lede
fienden, som, med förlof att säga, är satan sjelf. Juden, det
är emellertid visst, är satan i lefvande lifvet; och, på mitt
samvete! mitt samvete är likväl på sätt och vis ett elakt
samvete, som försöker råda mig att bli qvar hos Juden.
Den lede fienden ger mig det vänligaste rådet; jag vill
rymma, du lede fiende; mina ben äro till din tjenst, jag vill
rymma!
(Den gamla GOBBO kommer med en korg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
