Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om hvad jag ser är visst och sant, förrän
Ni sjelf har gifvit mig bekräftelsen.
Port. Ni ser mig, don Bassanio, här står jag
Så som jag är. Fastän, för egen del,
Min önskan aldrig kan bli ärelysten,
Så ville jag likväl för er skull vara
Tre gånger sinom tjugo gånger bättre,
Ja, vara tusen gånger vackrare
Och tiotusen gånger rikare.
Blott för att gälla högt uti ert tycke,
Så ville jag i dygd, gods, fägring, vänner
Ej ha min like. Men min hela summa
Går upp till intet. Ja, i korthet sagdt,
Jag är en olärd, oerfaren flicka,
Lycklig deri att hon ej är för gammal
Att läras än; och ännu mera lycklig
Deri att hon ej är för dum att lära;
Men lyckligast af allt är likafullt,
Att hennes vänligt eftergifna lynne
Sig öfverlemnar villigt åt er ledning
Som åt sin herres, herrskares och konungs.
Jag sjelf och hvad som nyss var mitt är nu
Förbytt till ert. Nyss var jag ägarinna
Till detta sköna gods, var husfru här
Och var min egen drottning. Nu, just nu,
Ges detta gods, mitt husfolk och jag sjelf
Uti ert våld: tag allt med denna ring.
Men om ni tappar eller skänker bort den,
Så bådar det er kärleks undergång
Och ger mig rätt att klaga högt på er.
Bass. Min fröken, ni har gjort mig stum; nu talar
Allenast blodet uti mina ådror.
Förvirringen beherrskar så mitt väsen,
Som, när en älskad konung slutat tala,
Den herrskar i det tjusta folkets sorl,
Der allt går om hvartannnt, och i yran
Blott glädjen röjs, än stilla och än högljudd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
