Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så skall du se dem alla stadna straxt
Och deras vilda blickar sänkas blygt
För tonens makt. Och derför låter skalden
En Orpheus sätta träd, berg, våg i gång,
Ty intet är så stelt, så tungt, så stormigt,
Att ej musik ibland förbytt dess väsen.
Den man, som ej inom sig har musik,
Och icke rörs af sköna toners endrägt,
Är böjd för svek, bedrägeri och rof;
Hans andes verksamhet är stum som natten,
Och hans begär så svarta som en afgrund;
Tro ingen sådan man! – Men hör musiken.
(PORTIA och NERISSA komma på afstånd).
Port. Ljuset derborta lyser i min sal.
Hur vidt den lilla flamman strålar kring!
Så skimrar dygden i en syndig verld.
Ner. När månen sken, så sågs ej ljuset till.
Port. Så skymmer större glans den mindre bort.
En vicekung så klart som kungen skimrar,
Tills kungen nalkas sjelf; då flyr hans storhet
Liksom en liten bäck, som faller ut
Uti ett väldigt verldshaf. Hör, musik!
Ner. Det är ert eget huskapell, min fru.
Port. Allting beror af stunden, märker jag;
Nu låter det långt bättre än om dagen.
Ner. Det värdet skänker tystnaden, min fru.
Port. Så skönt en kråka sjunger som en lärka,
När man på ingendera lyssnar. Ja,
Om näktergalen sjönge midt på dagen,
När alla gässen kackla, skulle han
Ej tyckas bättre musikus än ärtknarrn.
Hur mången ting förtjenar sin förtjenst
Och hela värde af den stund det lefver! –
(Till musikanterna). Tyst! Luna sofver hos Endymion
Och vill ej väckas. (Musiken tystnar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
