Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och har så Gud allt bortåt handla med mig, att
han har alltid lagt mig den ena stora hjärtana sorgen
och vedervärtigheten på den andra. Ty då hade jag stor
orsak till att klaga och säja att min fader och moder
öfvergifva mig. Men, Herre min Gud, upptag du mig!
Men lofvat vare min Gud, som lell alltid har unt
mig någen till tröst. Och unte mig ock Gud denna gången
min kära mormor, som jag kunde vara hos, och har ock
af sina godhet gifvit mig den goda gåfvan, att jag alltid
midt under min största motgång har kunnat vara glad
och, ändå jag var ett barn, att jag har kunnat trösta mig
därved, ehvad mig ock gick öfver, att Gud inte skulle
heller ville öfvergifva mig. Och det var mitt stadiga hopp
af minom barndom och som jag har hoppas, så har ock
Gud gjort. Ehuruväl han har låtit mig försöka mycket
ondt, så har han lell intet förlåtit mig, utan alltid hulpit
mig till att draga.
Och blef jag sedan under tiden hos min mormor
och under tiden hos fru Ebba och hade mina stora plåger
iblant.
Anno 1635 om hösten kom min morbror Johan
Oxenstierna hem ifrå Engeland, och höll han mycket af
mig. Och var han hemma ved Tidö. Sedan begynte han
till att fria till fröken Anna Sture. Och drog min
mormor till Stockholm, och vi blefve alla hemma ved Tidö.
Och förrän min mormor drog bort om dagen, så
befallte hon, att moster Karin skulle skära mig några
förkläden, och det blef hon ond före.
Och sedan mormor drog bort, så skulle jag binna[1]
och bant så en rännemaska. Och fick hon någen orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
