- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
41

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med mig och tog mig i min arm och ledde mig i
kammaren och slet ett helt ris på mig för den rännemaskan.
Men det var mera för annan orsaks skull. Och gick jag
ut och satte mig till att gråta och hölt upp mina små
händer och önska, att Gud en gång ville hjälpa mig, att
jag måtte blifva stor, att jag sluppe det tvång jag var
uti, och att jag en gång måtte få råda om hennes barn,
att jag finge betala dem för rännemaska. Det jag sedan
väl har haft lägenhet till, om jag har varit så odygdig;
men jag tager Gud till vittne, att jag aldrig gjorde det.


Anno 1636 in juli måna kom min morfar,
rikskansleren, ifrån Tyskland och till Stockholm, och har han
aldrig sett mig förr. Och sedan han kom hem, hölt han
mycket af mig, att jag den tiden visste af föga ondt utan
rätt goda dagar.

Men hvad mig kom på, så gaf jag mig väl till frids
och var alltid glad, hure det ock gick, och gaf mig inte
öfver för någet litet, som mig gick till mens.


Anno 1637 i mars förde min mormor mig till
Valstad till min mors faster, att jag skulle bli hos henne.
Och där hade jag mycke goda dagar hos. Och var det
mina bästa dagar allt ifrån min saliga fru mors död, som
jag har haft, ty hon var mycket kär åt mig.

I juni måna droge vi till herr Åkes Axelsson till
Göksholm med båt. Och när vi kommo midt på
Hjälmaren, så kom där ett sådant oerhördt åskedunder och
regn, så att båten blef full med vatten och begynte till
att sjunka. Men som lyckan var, så vore vi utmed en
liten holme; och hafva di icke så snart kommit dit, så
hafva vi alla drunkna, att ingen har visst, hvart vi hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free