Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Hans Alienus blir gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t- -i
sidodörr, som ledde ut till trädgården, och de be-
slöto att förlusta sig med kägelspel.
Då Hans Alienus motvilligt lyfte träklotet och
ställde sig på den raka sandgången, i hvars slut
käglorna voro uppställda, sade han:
— Vore jag Gudfader och detta klot jorden,
skulle jag kasta det på elden. Jag skulle göra en
fullkomligare jord till nästa tisdag.
Han hade emellertid knappast uttalat de orden,
innan trädgårdsportens hesa skälla klingade och
en äldre man inträdde mellan de soliga kållanden.
Han var också klädd i munkkåpa, och skägget så
långt, att han hade stuckit in det under bältet för
att det icke skulle släpa i marken. Några kanon-
lockar reste sig gungande öfver det väderbitna och
alltför rödsprängda ansiktet, och hans bruna ögon
hade, ehuru godmodiga, en viss ungdomlig liflighet,
som skulle han icke haft något emot ett eller annat
olofligt puts emellanåt. Då han gick, skramlade
nycklarna i fickan.
Alla reste sig, ty de misstänkte genast att han
icke kunde vara någon annan än den helige Petrus
själf.
— Jag bönhör alltid en förnuftig önskan, —
sade han och vände sig till Hans Alienus. — Låna
mig ditt kägelklot, så lånar jag dig under tiden
209
II 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
