Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Porträttet, av Poul Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(10
HALLS BERÄTTELSER
Han log. — Vad tjänade det
egentligen till, att han suttit där
och förspillt sin arbetstid — nu
kunde han ändå inte erinra sig ett
enda ord! Talet var visst också
för kallt, för avmätt. Han var ju
inte alls någon talare — han begrep
inte hur folk kunde hålla tal.
Det var ett historiskt avsnitt han
skrivit med siffror och data. Nej,
det var
in-te något
sådant de
väntade.
— Inte,
nnd-slapp, det
henne.
Han hade gått
"bort till en [-blomsteruppsats-]
{+blomsterupp-
sats+} och stod
där och
plockade bland
blommorna,
medan han
talade:
— Jag vill
tacka dem.
Jag skall
improvisera.
Så får det
gå som det
kan. Jag vill bara säga dem ett
tack, ett uppriktigt tack.
Fru Gude tog vasen och gick till
pianinot med den. — Är jag inte
falsk emot honom? tänkte hon. Gör
jag rätt i att låta honom stå och
kompromettera sig för de där
människorna? Och kan jag stå ut med
att höra på det? — Hur var det nu
han sade, mannen däruppe på
tavel-utställningen: "Vern törs säga
nej ? — — — Det var bra
dyrt–-".
Gude hade följt efter henne och
Här skulle hon få se
— han hade suttit och
skrivit ett långt tal.
fortsatte att berätta. —
Ordföranden, som hade så stor erfarenhet
när det gällde dylika tillställningar,
hade ordnat allt med talen, som
skulle hållas. Först skulle han
själv, Gude, hälsa dem välkomna
och säga vad han hade på hjärtat.
Sedan skulle ordföranden taga
ordet, och slutligen skulle
kontorschefen Friberg tala å personalens
vägnar. —
T °
Sådant
måste alltid
vara avtalat i
förväg. Men
ögonblicket ger
stämningen.
— Nej, jag kan
inte säga honom
det, sadé fru Gude
för sig själv,
me-7 dan hon alltjämt stod
och slätade p’å
piani-noduken. — Inte nu.
Festen får ha sin gång.
Men i morgon — i
morgon skall han få veta
det. — Hur jag hatar
de människorna!
Klockan på kaminfrisen
slog.
Gud ske lov! Nu kom frisörskan.
Fru Gude skyndade förbi sin man
och in i sitt toalettrum.
Hon hörde honom vissla och
nynna inne i sovrummet, medan han
gick och klädde om sig. Han var
rörande omusikalisk, varenda ton
var falsk, i kväll var han värre än
någonsin.
— Du är. vid gott humör, kan jag
höra, sade hon. — Hon hade fått
på sig klänningen och stod
framför spegeln.
Han kom fram i dörröppningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
