Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1. Januari 1930 - Drottämnet. En uppsvensk berättelse från senare hälften av 900-talet, av Fredrik Nycander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(46
HALLS BERÄTTELSER
Ryttaren bet sig i
det svarta skägget.
— Jag ’kommer från drottning
Gunhild i Konungahälla —
— Lång krok gjorde du om
Uppsala. Likar dig ej rak väg?
Den tilltalade dröjde litet. Han
kände blodet störta till kinderna,
tyglade dock sin lust att genmäla
med hetta.
— Drottning Gunhild sänder mig
med fridfull hälsning och goda
ord —
— Den fridfulla hälsningen är
du själv, som fullrustad sitter i
sadeln, de goda orden äro dina
beväpnade män.
Ryttaren bet i sitt svarta skägg.
Så fortsatte han:
— Drottningen förnam, att
konung Tryggves änka fött en son.
Sorg gjorde henne detta —
— Ty hon fruktade i den
nybor-ne en tronkrävare, som skulle ställa
det lett för hennes maktlystna
söner.
— Sorg gjorde
henne detta, säger jag, ty
hon visste, hur arma
drottning Astrids villkor voro.
Svårliga skulle den hemlösa
kunna uppfostra barnet så som
en drottson anstode. Ity bad
mig Gunhild på alla vägar
uppsöka modern med tillbud att
utlämna ättlingen, på det att hon, den
mäktigaste kvinnan i Norge —
gudarne Ibeskydde henne till dödens
stund! — själv måtte få fostra sin
unge frände. Mångenstädes sökte
jag, ingenstädes (fann jag — tyvärr.
— Tyvärr, ty du fick ej lönen,
som utlovats dig för svenrovet.
Hövdingen blev flamröd i
ansiktet men styrde tungan.
— Till sist hörde jag, att moder
och son dvaldes under ditt tak.
Och spörjer jag dig nu, om du vill
giva mig den lille i händer. Som en
moder vill Gunhild vara för honom.
— Bättre moder än han redan
äger kan han aldrig finna.
— Hon vill’ gottgöra oförrätten
mot hans fader, övad av konung
Gudröd, hennes son, som gått i
västerviking och själv icke kan
göra det, hur han än månde ångra sitt
hastiga dåd.
— Endast på ett sätt kan
Tryggves dråp försonas — genom
banemannens bane. Men icke lär
Gunhild låta dräpa sin egen son. Lögn
har hon lagt på din tunga, ofärd
önskar hon Olof Tryggveson. Säkert
skulle han få tagel för linne, sten
för bjugg, knut för smek, törhända
skogstjärn för bäddad säng. I
dina händer kommer han aldrig, så
länge jag råder.
Det vart tyst. Nattsvart satt
mannen på hästen, snövit stod gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
