Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. Mars 1930 - Hur elden kom till finnbyn, en bild från den læstadianska rörelsen bland lappar och finnar, av E. Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARS MÅNAD
21
-—- Jaså, Paava är inte hemma,
sade den nykomne. Då får jag väl
vänta till i morgon.
Han hade öppnat locket på
kon-ten för att taga ut en fläta skohö,
men det låg en stor bok överst. Den
tog han ut först och lade på
bänken.
-— Jag tror ban har hela Pajala
kyrkbibel med sig! sade Niskas
hustru — ty det var just i Niskas
hus alldeles invid älven Juhani
tagit in. Det huset var liksom ett
slags gästgivaregård, fast det ville
ej mycket säga. Det var en
förskräckligt stor bok.
— Så finnes också bela världen
i den, sade Juhani och slog upp
boken.
Det var som jag trodde, tänkte
Sara — ty så hette hon — han är
nog inte riktig. Men när boken
legat öppen en stund, kom hon fram
till bänken för att se. Barnen ville
intet hellre än följa, men de vågade
ej.
— Se här, sade Juhani och
visade henne titelbladen, är det inte
vackert?
Det var slut med Saras
likgiltighet. Hon blev formligen bländad.
Hit med er, ungar, skall ni få titta,
ropade hon. Aldrig har ni sett ett
så vackert fruntimmer!
Barnen kommo dröjande, en och
en. När mor var där, kunde det väl
ej vara större risk. Snart stodo de
där hela klungan i en krets omkring
"det vackra fruntimret".
— Hon är drottning, sade Juhani
med sakkunskap. Och det kunde
man förstå, även om man ej visste,
huru en sådan såg ut. Tänk vad
hon hade för vackra kläder med
spetsar och fjädrar! En krona ha-
de hon på huvudet, och en låg
bredvid på ett bord. Och så stor hon
var sedan! Där voro ju hus oeh
berg och granna träd bakom henne,
men hon var större än alltsamman.
Och sedan vad många djur där
voro på andra sidan: kor och harar
och fåglar och andra med så
konstiga namn, att en knappast kunde
säga efter, när Juhani förklarade, att
det var elefanter och hjortar, hästar,
kameler och enhörningar. Den
boken med det fina fruntimret och
alla världens djur uti hade då ingen i
hela byn sett. "Mën vem var det,
som satt uppe i molnen ovanför
alltsammans?"
— Det var Gud, förklarade
läraren, ban som skapat alla djuren.
— Yar det Gud? Men han var ju
mindre än det vackra fruntimret?
— Ser ni inte, att det är bibeln
då, sade Juhani med något av sorg
i rösten, och så läste han upp för
dem den vackert präntade titeln,
som också stod där: "Biblia, se ön
coco Pylia Ramattn Dnomexi"*.
Och där ha ni ju Adam och Eva med
ormen — han visade på ett djur,
som höll ett äpple i munnen och
slingrade sig kring en korintisk
pelare — och där står ju Moses med
lagens tavlor. Hade inte Sara reda
på det?
— Ön, kyllä! — jo visst, svarade
hon litet dröjande och osäkert, nog
hade hon reda på bibeln och hade
sett den i Pajala kyrka, ty hon var
barnfödd i Kengis. Men hon hade
"Bibeln, det är hela den heliga skrift
på finska" — den rätt felaktigt stavade
titeln på då gängse finska
bibelöversättning utgiven under drottning Kristinas
regering och därför av finnarna kallad:
"Kristinas bibel". Det var drottningen
man sett på titelbladet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
