Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HALLS BERÄTTELSER
Själva professorn stod förvånad,
men Britta sjöng, jublande:
— Jag visste att ni bar en
gudagnista inom er. — Deras ögon
sprakade som stjärnskott . . .
— Ämnar ni övergiva fädernas
land ? frågade bon senare, då de
togo en promenad i parken.
— Ja, jag reser först till
Köpenhamn ocb sedan till Tyskland.
— Blir ni länge borta?
— Antagligen i fyra år.
— Men ni kommer väl bem
någon gång ocb hälsar på?
— Det hoppas jag.
— Ni vet väl att vägen till
Storköping går förbi Jäkasta ?
— Ja, jag har gått den en
oför-glömmelig gång . . .
— Då kallade Gud på er . . .
— Ja., men nästa gång jag går
förbi kanske ingen kallar mig . . .
— Då kanske ni växt så stor att
ni ej hör kallelsen . . .
— Ett älskande hjärta hör alltid
den älskades röst, vore den än svag
som kvällens vind . . . svarade han
ined vibrerande röst, i det han
förde hennes hand till sina läppar . . .
Och aftonen kom . . . skuggorna
tätnade ... de skildes. Nu var
höst . . . Nu brusade stormen,
bådande vinter och snö . . . General
Sommar marscherade bort och
general Höst stod som segerherre . . .
Men den avtågade härens musikkår
blåste: En dag vi komma åter med
sol och fågelsång . . .
Natt . . . Stormen har
tystnat . . . Stjärnorna tindra . . . En
klar stjärnestråle gungar på
gardinen kring jungfruns bädd . . .
Lilla barn! Varför gömmer du dina
tårar? Jag förstår din blyga dröm,
ty under tusen år har jag burit tu-
sen gånger tusen blyga drömmar
upp till Guds vita tron . . . Där
växa de som vita rosor, och då de
nått sin mognad låter Gud dem
falla ned på jorden, och där de stanna
växa nya hem med nya
drömmar . . . Jag vet att din lyckas ros
blommar, och när Gud ser att
tiden är inne, låter Han den falla till
jorden . . . Och så skola rosor och
drömmar växla till tidevarvens
ände, men när ingen tid är mer, skall
ej heller längtan finnas, ty då hava
vi nått fullkomligheten . . . hos
Gud . . .
Chefen för firman Jörgensen,
Köpenhamn, satt en dag kalkylerande
en större beställning, då
vaktmästaren inträdde och lämnade ett kort.
—- Britta Olbe, läste chefen
halvhögt ett par gånger, varefter han
skyndade till mottagningsrummet,
där den imga damen väntade.
Efter ömsesidiga hälsningar
frågade hon, synbarligen brydd, om
hr Hald fortfarande var anställd i
firmans tjänst.
— Ja, det er han. Vil De træffe
ham?
— Tack! Men först en fråga,
för vars redliga besvarande jag är
eder förbunden. Är han duglig i
sitt artbete?
—- Han er en Begavelse, specielt
en kunstnerisk Begavelse.
Hennes ögon lyste som stjärnor.
— Det är så, fortsatte hon, att vi
äro landsmän och gamla bekanta,
det är därför jag vill hälsa på
honom.
— Saa gerne, Eröken. — Han
ringde, en vaktmästare inträdde
och befalldes anmoda hr Hald att
komma till mottagningsrummet.
Under tiden visade chefen en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
