Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
HALLS BERÄTTELSER
vill lia någonting noch nie
dagewe-senes. Kan ni hjälpa henne
därmed?
— Gärna. Men på en betingelse.
— Vilken?
— Att beställningen lämnas till
firman Tesdorf och Söhne,
München.
— Men vi ha ju glasindustri i
vårt land!
— Det vet jag. Men nämnda
firmas chef har bevisat mig så stor
välvilja att jag, om möjligt, ville
tacka honom med en finare
beställning.
Markisen log.
— Med nöje, hr Hald. Alltså i
morgon kl. 11 vid
Centralbangården. Jag låter ombesörja biljetter.
Det är två timmars resa. Au
re-voir, min herre! — Sven bugade
sig och gick. Då han kom till
porten stod där en bil, som snabbt
förde honom till bostaden.
Det gamla slottet låg
förtjusande vackert i bergstrakten ej långt
från den lilla staden Bassano. Sven
tyckte sig ha kommit in i ett
paradis. Växter och blommor voro
färgrikare än i hemlandet och himlen
djupare blå, men bäcken brusade
som hemma och kvällens stjärnor
lyste som hemlandets, och även här
bodde Gud . . .
— Ni har utan tvivel observerat,
började markisen, att min hustru
är en synnerligen allvarlig kvinna.
— Ja, det är som om hon sökte
någonting av högre värde än det
rent materiella.
— Alldeles riktigt, men detta
sökande tycks ha dödat hennes
glädjeliv. Och jag älskar glädjen.
Sång och dans och vin förgylla
livet . . . Men nu kan jag aldrig se
några vänner här, emedan hon ej
längre gläds däråt, och jag vill
naturligtvis inte tvinga henne,
synnerligast som hon är en petite
fem-me sensible . . . Markisen
suckade djupt som avslutning.
— Kanske söker hon den rätta
glädjen, sade Sven.
— Den rätta, glädjen! —
Markisen såg frågande på honom.
— Jordisk sång och dans
förstummas. och vinbägaren tömmes
ut när döden knackar på dörren,
men den glädje som vinnes genom
tron på Gud kan aldrig förvissna.
Det är denna glädje markisinnan
söker.
— Huru! Ni menar att hon är
på väg att bliva verkligt religiös!
utropade markisen.
— Jag tror att hon redan ä r
det . . .
Markisen satt tyst en stund. —
Inte behöver hon väl därför bli så
fruktansvärt allvarlig. Man kan
väl tillbedja Gud och helgonen
mera lekande så att säga . . .
— Själens djupaste behov stillas
ej med en lekande religion^ hr
markis ; ty när själen vaknar för livets
allvar, kräver den en religion som
håller i liv och död ...
Markisen ryckte på axlarna.
— Bortom graven finns ej något
liv. Voila tout!
— Det verkliga livet börjar först
bortom graven. Vår Mästare,
Jesus Kristus, har öppnat porten till
detta liv, och millioner
blodsvittnen, som nu stå inför Guds tron,
hava redan ingått i detta härliga
liv . . . Må även vi kämpa därför!
Allt var så vackert, så
harmoniskt, så nästan sagolikt, det var
blott e n skugga på den strålande
tavlan och den skuggan var markis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
