Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
45
de vikit från käns ansikte, ock kan
såg med öppen fastän tårfylld
klick på s_in mor:
— Jo, mamma, jag är gladast,
att pappa är som kan är!
— Så, ni sitta kär ock dryfta
mig, kör jag, inföll kerr Strålberg
muntert, då kan i detsamma kom
in — det var ju också ett
samtalsämne !
— Ett mycket gott sådant,
anmärkte fru Strålberg med ett glatt
småleende: Einar ock Svea beköva
väl att se ock lära av sin far, ock vi
fröjdades över dig alla tre!
— Utmärkt för mig, bara jag
inte blir bortskämd! skrattade kerr
Strålberg ock slog sig ned i den
lilla kretsen.
Nu var allt missmod förjagat, ock
familjen på östanskog kade en ljus
ock lycklig hemafton tillsammans.
När Einar ock Svea efter läsårets
slut med goda betyg återvände till
det kära hemmet, stod östanskog
i ljusaste försommarskrud, hela
trädgården lyste skärvit av
fruktblom, ock parken doftade av den
friska, ljusa grönskan. Det var
väl, att parkträden voro så köga
ock lövrikedomen man
inte nödvändigt behövde ständigt
se för sina ögon den glesnade
skogskanten där bakom.
— Vet ni vad, mina barn, sade
herr Strålberg en dag, sedan posten
kommit, nu skall ni få höra något
roligt! Einar ock Svea sågo
förväntansfullt på fadern. —
— Jo, fortsatte denne, jag kar
bjudit hit edra kusiner Sven ock
Elin att tillbringa ferierna hos oss.
Om också deras hem ligger
tämligen lantligt, så är det ändå inte
som här på östanskog. Jag har i
dag fått svar, att de komma i nästa
vecka.
Einar ock Svea mottogo
underrättelsen med långt mindre
tillfredsställelse, än fadern visade. De
voro alls inte säkra på att det
bleve angenämt att ha kusinerna kos
sig en kel sommar; ock innerst i
båda syskonens hjärtan var inte
bitterheten emot dem alldeles
utplånad ; ty var- gång de sågo det
skövlade skogsområdet, blev det dem en
påminnelse om för vilket ändamål
avverkningen skett.
Icke desto mindre var det i en
mycket god ock glad stämning som
de fyra kusinerna följande vecka
färdades i den lilla trillan från
stationen till östanskog. Einar var
körsven, ock Sven hade genast valt
sin plats vid hans sida, medan Svea
och Elin åkte i sätet bakom.
— Är det inte förtjusande, Sven,
att få åka efter käst? jublade Elin,
och brodern instämde, fastän mera
stillsamt. Sven hade egentligen en
blyg och inbunden natur, då
däremot Elin var nästan sprakande
livlig och mottaglig för alla
intryck. Einar ock Svea kände sig
bägge nöjda, att deras enkla
ekipage i så kög grad uppskattades, ock
detta stämde dem gynnsamt mot
sina gäster.
— Ha ni rest med tåget var dag
till skolan? frågade Einar. Eller
kanske med bil?
— Det har varit ömsom, sade
Sven; sista tiden ha vi åkt bil på
morgnarna och tagit tåget på
kvällen.
— 0, att så ofta få åka bil,
utbrast Svea längtansfull^ det tycka
v i är något extra roligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
