Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Förlåtelse, av Maj Ollén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 HALLS BERÄTTELSER
gick helt upp i sitt arbete ock
trodde ibland själv, att ban lyckats
glömma den kvinna som ban
lämnat kvar där borta i ensambeten.
Men så grep det gamla in i det
nya. Han skulle aldrig glömma den
dagen ock det hemska uppvaknande
som han då erfor.
Kyrkoherden i församlingen hade
kommit till honom för att be honom
om ett bidrag till en insamling för
en stackars kvinna som stod ensam
med sitt barn. Mannen hade rymt
till Amerika ock lämnat henne att
ensam försörja sig och sitt barn.
Kyrkoherden hade talat varmt och
gott för den stackars kvinnans skull
och bett, att direktör
Almen skulle teckna ett
bidrag på listan. Det gjorde
ban också, men ett
fyrdubbelt större än
kyrkoherden någonsin vågat
hoppas på.
Den gamle kyrkoherden
såg litet förvånad på de
stora sedlar som direktör
Almén sköt över bordet,
och därefter såg ban upp i
givarens ansikte, det
tycktes honom på något sätt
ansträngt och hårt
sammanbitet. Ilan försökte
säga några ord, men
märkte, att direktör Almén
inte hörde honom
längre. Då tackade han
endast och gick sin
väg. Men så fort
dörren slagit igen
bakom kyrkoherden, föll
Georg Almén ihop.
Hela hans kropp
skakade som i frossa,
kallsvetten trängde
fram på käns panna, och då och då
pressades ett oartikulerat ljud över
käns läppar. Han våndades som
under piskslag. Gång på gång
ryckte ban till och drog ihop sig
som om ett svidande rapp träffat
honom och förorsakat honom
olidlig smärta.
Det knackade på dörren, men han
hörde det inte. Telefonen ringde,
men han kunde inte svara. Han
visste, att han endast skulle kunnat
skrika — skrika i ångest och fasa.
Han gick hem så fort ban kunde
resa sig ock stappla ut ur rummet.
Personalen på kontoret trodde, att
han var sjuk, men han själv visste,
Hela dagen, hela natten gick han fram och tillbaka i
| sitt rökrum och försökte f& tillbaka sitt lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
