Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Granit, av Viktor Myrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
HALLS BERÄTTELSER
stol att sitta på för de nyfikna som
kommo.
— Vad säger du om ett sådant
experiment? frågade stenhuggarna
basen.
— Jag säger, att de unga äro
dåraktiga nu för tiden.
— Ja, det blir en ren olycka för
dem därborta på Kolbottnen.
Och stenhuggarna åto sina
påbredda smörgåsar med god smak,
ty d e kunde tjäna pengar. Hundra
kronor i veckan minst.
Men den oförfärade Henrik, som
inte väjt undan för att draga en
ung blond flicka ut till
stenhugge-riets öken, hade fått över sig något
av hänryckningens eld. Han
arbetade från morgonen till kvällen med
sina gatstenar.
Det blev nu något mer än förut,
men trettio kronor i veckan var
inte för mycket även för en som var
nykter och kunde spara. Och så
hade han ju kungabrevet och
äktenskapsbeviset på väggen.
Men inte ens kungabrevet kunde
skydda för framtiden, och året
därpå sade man, att graniten tagit slut
för Henrik.
— Har graniten tagit slut? Elno,
hans hustru, stod med tårar i de blå
ögonen. Men Henrik svarade inte,
han gick tyst för sig själv i fjället
och grät.
Det var i dessa dagar, som halten
i hans karaktär skulle prövas.
Arbetarna hade slagit sig samman för
att hjälpa honom och familjen, ty
ett barn hade kommit i deras
svåraste belägenhet. Man hade samlat
in hundra kronor. Det var basen
Flint som kom med hjälpen.
— Här är en liten gåva från dina
— År du ängslig,
sporde basen?
arbetskamrater, det är just inte så
mycket, men det kan bli både
bränsle och mat för en tid . . . Om
han nu inte ville försmå denna
gåva .. .
Henrik stod länge och undrade.
Skulle han ta emot denna gåva eller
inte? Stenhuggarna hade givit
honom av ett gott hjärta, det visste
han, men de hade hånat honom, för
att han var nykter och skötsam,
samt kallat honom snåljåp. Det
kunde Henrik aldrig glömma.
Det föreföll Henrik som hade de
nu triumferat över honom, då de
skrevo sig på denna lista.
Kamraterna hade varit övermodiga och
visat, att de hade pengar, fastän de
rumlade då veckan var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
