Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Sådd och skörd, av Maria Lindkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
Men fru Råde var av ett annat slag.
Hon var en hårdhjärtad och stolt för
att inte säga högfärdig kvinna.
Detta hade han emellertid en gång’
för alla bestämt undanbett sig —
det arbetet ville han själv utföra.
Men han gick onödigt länge med
sina gamla kostymer, menade hans
fru och rynkade på näsan; de
blevo ju riktigt slitna, innan han
kasserade dem. Och sedan gav han
alltid bort dem till någon av de
barnrikaste statarfamiljerna, så
att de kunde sys om åt pojkarna.
Hade kanske inte fru Råde haft
förtreten att ända sedan förra
våren se sin mans smalrandiga bruna
byxor, omskapade till en
koltko-stym, på Anderssons smutsige unge.
Men det var ingenting att göra
åt den saken ■—- Viktor var inte
den som lät tala med sig, när han
en gång hade fått någonting i sitt
huvud.
Fru [Råde suckade. Och ännu
en gång gled hennes blick skarpt
granskande längs klädraderna, till
dess den dröjde vid en ljusgrön
musslinsklänning.
— Den där var då ingenting att
hålla på, hon hade ju aldrig trivts
i den. Nästa ögonblick låg den
gröna på golvet bland de andra
utrangerade persedlarna. Och de båda
blå satintäckena fingo gå samma
väg, de voro ju nu ersatta med nya.
Äntligen var fru Råde färdig med
sitt arbete. Hon gick bort till
trappan och ropade på Märta, husai’,
och mor Persson, den tillfälliga
hjälpen. Då de kommo, fingo de
tillsägelse att samla upp de
kläder, som lågo på golvet, och bära
ut dem till de antända rishögarna
på närmaste åker.
Mor Persson stirrade med stora,
häpna ögon på de präktiga
täckena. Visst voro de litet slitna i
kanten, men det var ingenting att
tala om.
—• Frun menar väl aldrig, att da
fina täckena ska brännas upp?
stammade hon upprörd.
—-Jo, det är just vad jag
menar! Raska på nu, innan riset
hinner brinna upp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
