Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Sådd och skörd, av Maria Lindkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
— Men — men, vi ha bara usla
trasor i bäddarna hemma. Jag ska
gärna göra ett dagsverke för
vardera täcket, om frun låter mig ta
dem.
Fru Råde blev alldeles utom sig
vid den föreställningen, att
hennes täcken skulle ligga i de
snuskiga, illaluktande bäddarna hos
statare Perssons, och med större
skärpa än förut sade hon:
— Nu vill jag inte veta av
några invändningar vidare! Och ingat
dröjsmål heller! Marsch!
Märta hade plockat till sig
gångkläderna och var redan nere i
trappan. Nu tog mor Persson de båda
täckena, men hennes ögon hade en
mörk, nästan hotfull glimt, då hon
vände sig om och följde flickan.
Fru Råde följde med och såg till,
att alltsamman blev kastat på
elden.
Då lågorna slogo upp från de
vackra blåa täckena, mumlade mor
Persson halvhögt någonting
mellan tänderna — något om att fru
Råde en dag skulle få ångra sin
hårdhet. Det lät som en
olycksprofetia eller snarare som en
besvärjelse, tyckte fru Råde, och hon
ryste ovillkorligen. Men hon
låtsade icke om att hon hört
någonting. Och för resten — hon var
väl inte så barnslig, att hon lät
skrämma sig av torparkäringens
hotelser.
Man hade stor släktbjudning hos
patron Rådes. De flesta av den
talrika släkten voro samlade. Äveu
ungdomarna hade infunnit sig rätt
mangrant. Det fanns visserligen
inga barn i den rådeska familjen,
men man kunde ha lika roligt ändå
— man fick ju träffa kusiner och
sysslingar i långa banor. Och
utrymme var det gott om på
Rådeborg, så de unga behövde ej känna
sig stå under föräldrars och
tanters och onklars uppsikt.
Medan de äldre, som befolkade
alla bekväma soffor och stolar i
salongen, upplivade minnen från
barndoms- och ungdomstiden, roade
ungdomen sig kungligt i den
rymliga matsalen.
I ett nu var emellertid den glada
feststämningen förvandlad i
fasansfull förskräckelse — olyckan
hade varit framme. Ett av rummen
stod i ljusan låga, och inom några
ögonblick voro även angränsande
rum antända.
Hals över huvud rusade alla
utför trappan, en del uteslutande med
tanke på att rädda livet, andra för
att sätta i gång med
släckningsarbetet och ringa på närmaste
brandkår.
Emellertid blevo alla dörrar i
nedre våningen uppslagna på vid
gavel. I förvirringen tänkte ingen
på att ett kraftigt luftdrag
strömmade uppåt hallen och gav ökad
fart och spridning åt elden. Innan
man hunnit göra någonting för
släckningen, var redan hela andra
våningen övertänd, och elden
började leta sig väg till
undervåningen.
Det blev klart för alla, att den
ståtliga herrgårdsbyggningen icke
stod att rädda, och då brandkåren
anlände, fick den inrikta sitt
arbete på att skydda uthuslängorna och
statarestugorna. Detta lyckades
även. Huvudbyggnaden däremot
brann på en kort stund ned till
grunden, och av inventarierna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
