- Project Runeberg -  Halls berättelser / Årg. 4. 1930 /
58

(1930)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - En lycklig människa, av Anna Ölander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1)0

HALLS BERÄTTELSER

— Jag kunde väl
inte få vila litet på
bänken vid väggen?

-— Bara tre år. Inte liar jag i
ordning än, så som jag hoppas få det.
Men det får gå så småningom. Jag
är så glad och tacksam för det som
är.

— Det är roligt höra. De flesta
människor äro aldrig riktigt nöjda.

Petter såg eftertänksam ut.

— Kanske är det så att bara den
som haft det riktigt svårt kan sätta
värde på när det blir
bättre. Jag kan
knappast säga, att jag
haft något hem
förrän här . . .

gärna bli min egen. Det var min
dröm. Greta, som nu är min
hustru, knogade och sparade, hon
också, för att vi skulle få det här lilla
hemmet. Inte är det skuldfritt än,
men med Guds kjälp skall det bli.
■—- Jag tröttar visst herrn med mitt
prat . . .

— Berätta litet, om ni har lust.
Jag har ingen att språka med
därhemma . . .

— Gärna, om det kan intressera.
Jag blev föräldralös vid tio års
ålder. Det blev att hugga i med
arbete, antingen jag orkade eller inte;
jag fick tjäna hos bönder i många
år, se’n kom jag till en snickare och
sist till en trädgårdsmästare, för
jag visste ingenting roligare än
blommor och sådant. Där var jag
många år och fick knoga värre och
spara av mina löner, för jag ville

— Nej, fortsätt! Det intresserar
mig att höra, hur andra ha det . . .

— Ja, när den tiden kom, att jag
kunde köpa stugan — då var jag
glad. Det kom bra till pass, att jag
också lärt snickeri, så kunde jag
reparera själv det som behövdes.
Och nu har jag så mycket att
tacka för — tacka Gud, som hittills
hjälpt oss. Annars hade det aldrig
gått.

Hur hans ögon lyste! Den
främmande herrn såg intresserad och
nästan litet avundsjuk ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallsber/1930/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free