Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Violerna, av Nathan Johnson - Pingstafton, av P. Nilsson-Tannér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
små buketter, som de två
brinnande altarljusen göto sitt skimmer
över. Och klockorna ringde, och
därute stod sommar över bygden.
Det blev närapå som söndag
härinne också, tyckte hon. Och vad det
lät underligt, det nästan lät som om
klockarn därhemma spelat ett
vackert preludium på den stora orgeln.
Nej, hon fick allt gå till vila nu,
om hon skulle orka ut med
morgontidningen. Ty Anna var
tidningsbud. Men innan hon lade sig,
letade hon rätt på en gammal
psalmbok och läste aftonbönen. Hon
kände sig så underligt högtidlig i
kväll. Det var visst violernas
skull . . .
A\V
PINGSTAFTON
Av P. NILSSON-TANNÉR
Nyss låg en driva högt mot stugans
väggar,
och vinterns välde var så stort och fast.
Jag tyckte världen hade ro och rast
— en kylig vila utan större hast —
med gömda gärden och med döda häg-
gar.
Men rasten ändade, och tegen ställde
sig fram i grönska och i yppig prakt.
Och livet kom med fart hit till min trakt,
och allting brådskade och allt blev lagt
för solens, vårens varma
härskarvälde .. .
I tunga stövlar och i enkla kläder
där gick en såningsman i denna dag
och sådde sexradskorn av prima slag.
— Den såningsmannen det var bara jag,
och åkern var ett arv från gamla
fäder.
Jag räknar odlar folk långt ut i börden.
Jag sitter just nu här på förstubron
och känner något av den trygga ron,
som släkten fick från åkern och från
mon,
när Gud höll god och trogen vakt om
skörden.
Jag vet, att här på bron ha suttit många
utav min släkt i stilla aftontid
och hört på gökens rop i lund och lid
och tänkt på livet och på livets id.
och arbetsveckans tunga dagar
många...
— I solglans ligga bygdens gråa gårdar,
och göken stämmer upp ett högt ku-ku,
och helgen ringes in i detta nu.
Helt tyst och sakta går jag in dit du
med lena händer boets trevnad
vårdar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
