- Project Runeberg -  Halls berättelser / Årg. 4. 1930 /
31

(1930)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Röda rosor, av Villy Hammerseth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUNI MÅNAD

31

öoa ro5or

Av

VILLY HAMMERSETH

Varje middag, då klockan i
kyrktornet slog tolv, såg man
ko-nom komma gående över torget,
vika av nedåt Skomakaregränd och
styra stegen mot
begravningsplatsen. Och precis en timma efteråt
kom han tillbaka samma väg,
stannade ett slag utanför
blomsteraffärens skyltfönster, betraktande
prakten därinnanför, så fortsatte kan
över träbron bortåt gamla
stadsdelen till, där han hade sin torftiga
bostad. Sällan eller aldrig syntes
han annars till ute i staden, men
nästa dag, vid samma tid, stod han
återigen inne hos blomsterflickan
och tillhandlade sig de sedvanliga
röda rosorna, rosorna, som skulle
pryda hans hustrus gravkulle.

År efter år hade det fortgått så,
och människorna, som förr funnit
hans beteende underligt, hade
numera vant sig därvid. "Den
tokige målaren" kallades kan, och folk

gick mest ur vägen för konom, en
dåre är ingen lämplig
umgängesperson.

Bokkandlaren i kornet av
Kungs-och Drottninggatorna skötte käns
affärer såtillvida, att kan åtagit sig
försäljningen av det fåtal dukar
Paul During numera målade. En
del utav dem voro riktiga små
mästerverk, vilka röjde käns stora
konstnärliga anlag, men
allmänhetens köplust var ringa, och det var
mig en fullkomlig gåta, huru han
kunde draga sig fram på sina mer
än blygsamma inkomster. Kanske
svalt han, kanske hade han det
mycket svårt, men fastän vi voro
barndomsvänner nämnde han dock
aldrig något härom vid de få
tillfällen vi träffades. Han var
inbunden och fåordig även mot mig
och bar sin misär med ett stoiskt
resignerande lugn.

Jag kade ofta tänkt föra samta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallsber/1930/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free