Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 HALLS BERÄTTELSER
glad och förvånad över det varma
deltagandet. Då såg hon, att mor
var så blek och ögonen voro
röd-kantade, precis som om hon hade
gråtit. Mor var bestämt också
ledsen för att han rest, och i Elsas
bröst tändes en hoppets stråle.
Om mor var ledsen för att
farbror Karl skulle resa, då höll hon
nog av honom också, och gjorde hon
det, då skulle allt kunna bli bra
igen, det kände hon. Om mor bad
honom stanna hemma hos dem, då
reste inte farbror Karl.
—- Mor, sade Elsa med hoppfull
min, kära, söta, lilla mor, skriv till
farbror med detsamma och bed
honom stanna, så reser han inte, utan
kommer hit till oss och stannar
länge, länge, så länge som mor vill.
Tänk så roligt vi ska få!
— Barn lilla, vad är det
du pratar —? Mor lät så
uppbragt, att Elsas mod
sjönk igen. Vem har sagt,
att farbror Olsson skall
komma hit och bo här?
— Han själv har
förklarat, att han skall komma
tillbaka, om du vill det, _
stammade Elsa försagd.
— Sade han? När då? Till vem?
— Han sade, när han var här
sist, att han skulle komma hit och
vara hos oss — kanske, tillade
han, men han menade, att han
skulle göra det. Och jag trodde, att
ban kom nu. Och så —- och så —
hon ansträngde sig att svälja en
snyftning.
— Jag tror det är bäst, att du
går upp på kammaren och vilar
dig en stund, du har ju riktig
feber. Och så lovar du att inte gråta
Hon måste behärska sig, hon måste
torka tårarna.
mer. — När bon såg hur bedrövad
den lilla var, sade hon tröstande:
— Några år går ju så snart, ocli
sedan kommer han kanske hem till
oss. Tänk så mycket han då har
att tala om för oss!
Tröstad gick Elsa upp på sitt
rum. Hon lade sig på soffan, och
inom några minuter sov hon djupt.
För en stund var den bittra
förlusten glömd. När hon vaknade igen,
skulle hon väl komma ihåg den,
men sorgens värsta udd var nu bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
