Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
HALLS BERÄTTELSER
Den lilla byn bestod
av några få gårdar,
allt såg så lantligt
lugnt ut.
som mera är?
Skall löftena
aldrig vara mera
heliga för henne, när
hon en gång skall
lova att bli min?
Jag vet, att denna
oro är oberättigad,
och när jag ser in
i hennes ögon och
läser endast
hängiven trohet, flyr
den sin kos. Men det kan inte
hjälpas, tvivlets frö är utsått. O, om
vi ändå kunde lära oss att handla i
små ting, som gällde det mera
betydelsefulla; ty det är ju dock de
många små handlingarna, som
uppbygga vårt liv, och vi må akta oss
att livet ej blir byggt på lögn!
Hans ansikte var allvarligt, och
jag förstod, att det många gånger
stått en strid i hans själ om detta.
Och jag tänkte: "Om jag ändå
kunde träffa hans Mabel! Kanske
kunde jag lägga saken fram för
henne, göra henne uppmärksam på
det, så att hon toge sig till vara,
troligen var det bara tanklöshet."
Han satt tyst en stund. Sedan
tog han ur sin plånbok upp ett kort
av henne och visade mig. Ett
leende upplyste hans drag, han steg
upp, ruskade sig själv ett tag
pojkaktigt i håret och utropade:
— Nej, gamle pessimist, vad
talar du om, vilka svarta tankar
fyller du din själ med. Du är ung,
du är älskad, du älskar, den Högs-
te själv leder din väg, vad mer kan
du begära! — Kom, vi gå!
Han tog mig under armen och
tillsammans gingo vi ut i det
skymmande sommarlandskapet långt ut
på ängarna mellan prasslande
lövträd, längs åkerrenar, där klövern
doftade berusande. Livskänslan
steg inom oss, och Robert började
tala om sina
framtidsförhoppningar, förgyllda av Mahels kärlek. De
mörka tankarna hade han lämnat,
och hans ljusa sinne influerade på
mitt, och när vi sedan skildes för
natten, kände vi vänskapens heliga
hand knyta våra hjärtan samman.
Jag kom att tänka på några ord
jag en gång läst: "De trykkede
hin-andens Hænder, som man gør det,
naar man er ätten aar og Yenner
og en Foraarsaftens Stjerner og
drivende Skyer er sejlet tværs
gen-nem Ens Hjærte." Så just kände vi
det, även om de aderton åren lågo
ett stycke bakom oss.
Nästa dag gav oss ej tillfälle till
närmare samtal, jag måste resa —
men med ett beslut att om möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
