Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HALLS BERÄTTELSER
med den känsla som skälvde genom
dem.
— Ni kan nog aldrig förstå, hur
jag kände det. Aldrig har jag lidit
så ohyggligt som de dagarna. Jag
tyckte jag vandrade i mörkret.
Hade Gud glömt människorna, eller
fanns det ens en Gud? — Allt var
som en vansinnig dröm. Och ingen
kunde jag tala med. Ingen kunde
förstå Roberts halsstarrighet. Själv
sökte jag tänka över ställningen,
men mitt huvud brände som eld,
inte ens gråta kunde jag.
En dag skulle jag få träffa
honom. Det var tunga steg jag gick,
när jag begav mig på väg till
fängelset — till Robert. Jag kände mig
bitter mot detta förfärliga, som
kränkte människors lycka, och mot
detta något, som tvingade honom
att handla så. Ingenting annat
rörde sig eljest inom mig än en
vanvettig lust att med
övermänskliga krafter föra
bort honom, fly undan
alltsamman, vi skulle ju blivit
så lyckliga! Men vad
skulle jag säga till honom,
vi tänkte i alla fall inte
lika nu längre? Att
övertyga honom vore lika
omöjligt som att övertala
honom att handla mot det
han kände var rätt. Jag
kände, att det uppstått en
klyfta mellan oss, och att
jag inte längre kunde
hysa samma gränslösa
förtroende för honom.
Mitt hjärtas slag ville
spränga mig, när jag stod framför
hans dörr och tjänstemannen
rasslade med nycklarna för att öppna.
Han drog upp dörren till hälften
och sköt mig in. Så återsågo vi
varandra nu! Jag tänkte inte på
hur Robert var klädd eller hur han
i övrigt såg ut, jag lade blott
märke till hans lugna men avtärda,
bleka ansikte — den korta tiden hade
tagit förfärligt på honom. Jag blev
stående vid dörren utan att förmå
gå fram till honom. Då reste han
sig, log stilla, kom mot mig och
tog mina händer.
-—• Varför har du kommit,
Ma-bel? Du har väl ännu ej lärt att
förstå mijy i denna sak?
Jag blev stel av ångest utan att
kunna svara ett ord. Viljelöst lät
jag mig föras bort till britsen, där
han satte sig jämte mig. Mitt
huvud var hett men tomt på tankar,
Viljelös lät jag mig föras
bort till britsen, där han
satte sig jämte mig.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
