Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Nu satt han vid skrivbordet och
skulle arbeta, men det var honom omöjligt
att samla tankarna.
var det värsta för honom. Han
hade träffat henne några gånger på
familjetillställningar och till och
med gjort en promenad i hennes
sällskap. Och han hade genast
fattat sympati för kvinnan. Kärleken
blandade han inte in i den här
saken. Han var för klok och erfaren
att låta kollra bort sig av den,
eller rättare sagt, han var för hård i
hjärtat för dylikt. Och så var det i
alla fall inte utan, att han tyckt sig
finna en viss förtrolighet och
tillgivenhet hos henne. Det var bara
det felet, att hon var så ung emot
honom. Folk kunde ta dem för far
och dotter. Och sådant ville han
ogärna vara med om. Någon annan
kvinna kunde han i varje fall inte
tänka sig som hustru.
Men låtom oss återvända till pen-
dylen. En dag tog Johan Balter
fram en stor tidning och slog in den
i. Nu skulle det bära iväg till
auktionskammarn med den. Och dit
kom den. Johan fick ett par
hundra för den, och det tyckte han var
lätt förtjänta pengar. Och på
köpet fick han upplysning om att en
dam ropat in den. De hade
förresten varit två, som
bjudit över varandra, tills den
gått för de båda
hundralapparna.
Det var med lättat sinne och tung
plånbok, som Johan Balter den
gången gick hem till sitt. Redan
när han steg in i rummet, tyckte
han en så lugn och stilla frid rådde,
att han skulle varit nöjd även utan
hundralapparna. Nu skulle han
kunna arbeta i lugn och ro, utan att
bli störd av det evinnerliga
tickandet.
Men veckorna gingo, och Johan
fick inte lugn ändå. Han började
få samvetskval över att han så
skamligt brutit sitt löfte till sin
döda hustru. Han
hade dock älskat
henne en gång, och
han måste
bekänna för sig själv,
att hennes minne
dock intog en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
