Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
HALLS BERÄTTELSER
tydande plats i hans tankar. Och
dock var det så gott som allt hon
lämnat kvar åt honom han nu sålt.
Men nu var det försent att ångra
sig. Gjort är gjort, tänkte han.
Men ångern gnagde honom likväl.
Trots denna drog han sina
cirklar runt unga fröken Inga. Och en
vårkväll, när de togo en promenad
under en violblå himmel, friade han.
Och fick ja. Hon ville så rysligt
gärna bli hans hustru.
— Men tycker du inte jag är för
gammal för dig, Inga? undrade
han.
-—- För gammal? Hon skrattade
till. Du ser väl inte gammal ut.
— Intet smicker, snälla du.
— Det är inte något smicker,
sade hon. Du ser ut att vara i den
ålder jag vill, att min man
ska vara.
Johan Balter drog en
lättnadens suck, när han gick
hemåt den kvällen. Så var
den saken klappad och klar!
Den flickungen hade t. o. m.
tagit en kyss av honom
utanför porten. Och hade
ingenting annat kunnat få fart på hans
gamla halvstannade hjärta, så fick
kyssen det. Han dansade nästan
polka över trottoarstenarna, så glad
var han. Han var nog inte så
gammal, som han inbillat sig själv i
alla fall. Kanske han rent av såg
ung ut. Han skulle minsann se
efter i spegeln, när han kom hem.
Och där framför stod han både
länge och väl. Men spegeln var
just över byrån, där pendylen stått.
Hans öga föll på den tomma
platsen, och det klack till i honom. Han
hade sålt pendylen! Och nu stod
han i begrepp att gifta om sig. Den
senare saken hade hustrun aldrig
talat om, och hon skulle nog inte
heller bett honom leva ensam hela
tiden. Men pendylen . . .
pendylen! Han strök med handen just
på den fläck, där den stått och
tickat för honom. Tårarna kommo
honom i ögonen, och han lutade sig
över byrån och grät, medan han
mumlade: Förlåt mig, kära
hustru, om du kan höra mig nu! För-
Det första hans blickar föllo på var
byrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
