Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
33
låt mig! Jag var så uppriven och
förstörd. Jag visste inte, vad jag
gjorde.
När morgonen grydde, fann han
sig sitta i en stol. Han mindes
inte, hur han kommit dit. Han måste
ha satt sig där och somnat.
Dagen nalkades, då Johan Balter
skulle vigas med Inga.
Veckan före körde hon helt
resolut bort honom från hans hem,
så att han fick bo på hotell. I
våningen skulle nämligen hon
rumstera och ordna såsom hon ville ha
det. Och han fann sig utan
protester.
Prästen hade gjort sitt verk, och
Johan och Inga hade något så när
helskinnade kommit undan
risgrynsregnet och stodo nu i tamburen till
deras blivande hem. Johan tyckte
det låg något mystiskt i luften.
Han kunde inte förstå, vad det var.
Han öppnade dörren och steg in.
Det första hans blickar föllo på var
byrån. Och där stod pendylen! Han
stannade som förstenad.
— Var har du fått den i . . .i . . .
från, stammade han. v
-—■ Jag köpte den på en auktion,
sade hon. Tycker du inte om den?
— Jo, allt för mycket.
Psalm om morgonen.
Av morgondagg och svalka övergjuten
och smekt av vindens första lätta kåre
uppvaknar jorden ur sin ljuva dvala,
i öster solen, bråd och oförtruten,
begynt sin vandring uppför himlens
branter,
och dagens röster börja redan tala.
Från skogens svala, täta gömslen ropa
nymorgnade och glada fågelstämmor,
det rasslar svagt i rågens strån, som
böja
i mognadsfullhet sina ax tillhopa,
ur havrens vippor falla daggens
droppar,
och markens blomster sina kronor höja.
Se, jorden, hugnad av den korta blunden
r,ied kraft att bära alla dagens bördor,
all strävsam id, som långa timmar
gömma,
ined fröjd hon längtar i den tida stunden
att börja dagens verk, och samma önskan
jag känner genom mina lemmar strömma.
Min kropp är full av morgonlust och
styrka,
min själ är mättad med en stilla glädje,
och livets plåga är ifrån mig tagen.
Jag vill stå upp att varmt och ödmjukt
dyrka
i tyst och trägen möda livets makter,
och tacksamt leende jag möter dagen.
GUNNAR HEDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
