Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD 47
Och så kom
kärleken in
i hennes
liv.
domshem och hans mor, hon, som
var borta nu, men in i det sista
offrat sig för sonen i osjälvisk
kärlek, fastän hennes eget hjärta
blivit plundrat på allt.
Maja Blad var dotter till en
knekt. Hon växte upp i det lilla
knekt torpet, slet ont mången gång.
Det var inte något överflöd på
matbitar, men hon blomstrade likafullt
upp till en dejelig ros i det mörka
Småland.
Och så kom kärleken in i hennes
liv. Patron Elofsson, under vars
gård knekttorpet lydde, ägde
mycken skog och stora torvmossar. Den
förra skulle gallras, och de senare
behövde torrläggas och skötas om
på mest inkomstbringande sätt. För
den skull lät patron Elofsson skicka
efter folk, kunnigt folk, långväga
ifrån. Han menade, att de bättre
än andra kunde förstå sig på den
saken. Basen för det hela
var en ung norrlänning,
driftig som få. Han
brukade ofta titta in i
knekttorpet. Dels tyckte han om
att språka med
ortsbefolkningen, och dels hade han
ett gott öga till knekten
Blads dotter Maja.
Maja var ung och
oerfaren av både
världen och
människorna. Hon gav
sig med hela sin
ungdomliga känsla
åt norrlänningen.
Och så gick det som det gick.
"Norrlänningen" reste sin väg, och
Maja stod där ensam med
skammen. Knekten Blad ville stämma
uslingen, som han sade, men Maja
tiggde och bad för brinnande livet,
att fadern ingenting skulle göra.
Hon skulle nog själv kämpa för
både sig och sitt barn.
Just som barnet —- det blev en
gosse — såg dagens ljus, dog
knekten Blad, och Maja fick själv ta upp
kampen för tillvaron, ty hennes
mor var orkeslös och förbi. Som
väl var kunde modern sköta om
den lille, medan Maja var borta och
sydde. Hon hade en naturlig
läggning för detta arbete, och nöden
sporrade henne nu mer än
någonsin. Vid både begravningar och
bröllop och andra högtidliga
tillfällen var Maja Blad självskriven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
